Det hände för en månad sen. Jag hade nyss kommit hem från affären. Jag ställde matkassen i köket och gick för att hänga av mig kappan. När jag kom tillbaka in i köket fick jag en chock. Där stod en jättestor älg och mumsade från matkassen. Jag skrek högt. Det var så äckligt". Så berättar Marie-Louise Mattsson i Ryinge. Hon är en av tusentals bolländare som de senaste åren fått se sina hus invaderas av älgar.

Jag slog igen dörren och sprang och hämtade min man. När vi tillsammans försiktigt gläntade på köksdörren igen var älgen borta. Sedan dess har jag sett den vid tre tillfällen. Varje gång i olika rum. Det är hemskt att veta att älgen finns här någonstans i huset, och att den kan dyka upp var och när som helst. All trygghet är som bortblåst", säger Marie-Louise Mattsson.

Jag känner igen det där så väl", säger Ulf Axelbrandt som är älgsanerare hos Antidjurex. "Älgar är nyckfulla och påträngande genom sin storlek. Tyvärr är det så att om man en gång fått älg i huset är det nästan omöjligt att bli av med dom

Innan älgen blev en vanlig "hyresgäst" i bolländska hem har vi varit relativt förskonade från skadedjur. "Det har mest handlat om silverfiskar som trivs i våra badrum, och guldfiskar som gärna söker sig till runda glasskålar med vatten och små båtmodeller av plast på botten", säger Ulf Axelbrandt.

Däremot har älgar sedan mycket länge varit flitiga gäster i restaurangkök. "Det är väl nästan en officiell hemlighet att det finns älg även hos de mest förnäma restaurangerna", säger Ulf Axelbrandt. "Krögarna gör nog vad de kan, men tyvärr är älgar som ogenerat mumsar från grytor och kastruller en alltför vanlig syn i restaurangköken".

Älgens intåg i hemmen är ett resultat av våra förändrade fritidsvanor. Allt fler bolländare ger sig ut i skogen på lediga stunder. Om oturen är framme kan en älg omärkligt smyga ner i ryggsäcken. "Det bästa råd jag kan ge är att kolla ryggsäcken noga innan man beger sig hem igen", säger Ulf Axelbrandt.

Älgar i hemmen är ganska ofarliga. Den enda gång det kan vara fara på färde är om man kommer mellan en älgko och hennes ungar. Såna tillfällen är lyckligtvis relativt ovanliga.

Att bli av med älgarna är inte lätt. De senaste åren har olika metoder prövats, tyvärr utan större framgångar.

Älgfällorna, som mötte stor förväntan när de lanserades för tre år sedan, har tagits bort från marknaden efter massiv kritik. Fällorna byggde på samma principer som de klassiska råttfällorna.

"Tyvärr övervägde nackdelarna", säger Ulf Axelbrandt. "Det var oerhört komplicerat att få in de väldiga älgfällorna i de drabbade hemmen. Det krävdes lyftkranar eller helikoptrar och ofta tvingades våra älgsanerare att montera ner hela väggsektioner".

"Fällorna vägde lika mycket som Steinwayflyglar och att spänna den kraftiga slagbågen krävde fjorton man som arbetade i treskift under två dygn".

Oljudet under laddningsarbetet var också besvärande. Det högljudda knirkandet och knarkandet när slagbågen spändes varnade älgarna som tog skydd i sina skrymslen. Knarkandet utgjorde dessutom en arbetsmiljöfara. "Jag känner flera älgsanerare som gick ner sig i knarkträsket", berättar Ulf Axelbrandt och skakar på huvudet.

När slagbågen väl var spänd utgjorde älgfällorna dödliga hot inte bara mot älgarna utan även mot älgsanerarna. Vid ett tillfälle hamnade sju sanerare under en slagbåge som kom farande med förödande kraft.

"Orsaken till olyckan var att en av älgsanerarna i strid mot reglerna tog en bit av jätteosten som användes som bete för att locka älgarna i fällan", säger Ulf Axelbrandt. "Vi älgsanerare var starkt kritiska till valet av bete. Fällorna krävde ostar på 75 kilo och det inser var och en vad en sådan gigantisk ostblaffa kostar. Den tragiska olyckan visade också på riskerna med att fresta dåligt betalda älgsanerare med välsmakande ostar i kraftfulla fällor".

Betet födde bitterhet bland älgsanerarna i företaget. Det är en känsla som lever kvar än idag. "Älgarna skulle minsan få smaka på fin ost, men inte vi. Vi vanliga älgsanerare är förstås inte tillräckligt fina för de höga herrarna i Antidjurex ledning", säger Ulf Axelbrandt med tydlig indignation i rösten.

Men den viktigaste anledningen till att älgfällorna blev ett fiasko, i motsats till förebilden råttfällorna, var att älgar avskyr ost.

Även älggifterhar prövats för att få bukt med det tilltagande älgproblemet i våra hem. "Det var dödfött från första början. Principen byggde på att älgarna skulle infinna sig hos Statens Veterinärmedicinska Institut för dagliga injektioner. Det höll förstås inte", berättar Ulf Axelbrandt.

"Institutets resurser räckte inte till på långa vägar. Köerna av älgar utanför institutet ringlade sig kilometervis. Man hade helt enkelt underskattat vidden av älgproblematiken".

För den som vill bli av med sina "husälgar" är den mest effektiva metoden idag att anlita ett jaktlag. Men det är dyrt och ofta mycket besvärligt. Det ska riggas upp jakttorn och arrangeras drev med hundar och trumpetare. Är lägenheten liten kan det bli väldigt trångt.

"Jägarna är inte alltid helt nyktra och det händer alltför ofta att de skjuter både på varandra och på de boende", berättar Ulf Axelbrandt.

Jakten anses särskilt effektiv i gryningen, vilket ofta krockar med de boendes morgonrutiner. För bara någon vecka sedan blev en 41-årig man skjuten i foten i sin egen lägenhet. Sömndrucken och klädd i bara kalsongerna var han på väg mot toaletten med morgontidningen under armen, när en jägare i 80-årsåldern som satt på pass tog honom för en älg. "Skjut inte, skjut inte. Jag är ingen älg", skrek 41-åringen desperat.

Trots detta sköt den åldrige jägaren. "Jag tyckte han ropade att han var en älg", förklarade han senare vid polisförhöret enligt Ulf Axelbrandt.

Att anlita ett jaktlag för att bli av med älg i bostaden har inget garanterat resultat. "En älgjakt håller ofta på en vecka och när jakten är slut kan det mycket väl hända att det inte blivit någon älg", säger Ulf Axelbrandt.

© Anders Fahlman